Att välja tonart

Jag har fått anledning att fundera över skillnaden mellan tonarter. Ja, det är klart att det är skillnad på dur och moll i alla deras varianter, men när jag förberedde mig för att säga något om det program jag satt ihop för en kammarkonsert i Uppsala i kväll, påpekade min vän och forne stråkkvartettmaestron Lars Fresk för mig att skillnaden mellan C-dur och c-moll, i synnerhet för stråkar, är skillnaden mellan det vardagliga, lite fadda, och det ödesmättat dramatiska. Och att det inte är en tillfällighet att Beethovens ödessymfoni går i c-moll, eller hans Pathéthique-sonat, eller för den delen den stråktrio som ska spelas i Uppsala konserthus ikväll, följd av Stenhammars femte stråkkvartett –  i C-dur. Det är verkligen inget fel på Stenhammar, men tonarten sätter onekligen en annan sinnesstämning. Vilket gör mig alltmer övertygad om också människan har sina tonarter. C-dur-människan och c-moll-människan. C-dur-humör och c-moll-humör. Och att det är därför som musiken går oss till sinnes. Och att det är sinnet som ibland kräver sin musik.

Nu till Uppsala. Där blir Ess-dur också, Mendelssohns stråkoktett.

Att predika

I går predikade jag för första gången. Ja, på riktigt alltså, vid en gudstjänst, i Stockholms synagoga närmare bestämt. Konsten att predika består att säga något som berör människor idag utifrån en text som skrevs för tvåtusenfemhundra år sedan eller så. I det här fallet Tredje Moseboken, nionde till elfte kapitlet. Jag landade i begreppet helig. I Tredje Mosebokens elfte kapitel påbjuds Israels barn att äta vissa djur men inte andra. Det ges inga förnuftiga förklaringar till att de ska göra så, typ vissa djur är nyttigare än andra eller smakar bättre än andra. Det går säkert att hitta också förnuftiga förklaringar till att inte äta vissa av de djur som räknas upp, men några sådana förklaringar ges inte i texten. I texten, där det är Gud som talar genom Moses, finns bara en förklaring, ett skäl till att göra det som påbjuds. Där står bara: ”Ty jag är Herren, er Gud. Och ni ska hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig.”

Vad jag sa?

Jag sa att detta är ett annat sätt att säga: människan är inte sin egen Gud. Hon vet inte allt, hon förstår inte allt, hennes förnuft kan inte förklara allt. Framförallt kan förnuftet inte förklara varför människan ibland måste göra saker som inte är till för att främja det som är nyttigt – utan som är till för att främja hennes mänsklighet.

Jag sa en del saker till, men allt får inte plats i en blogg.

Går det att hitta något meningsfullt att predika över i varje Bibeltext?

Jag tänker inte utforska den saken.

Att blogga eller inte

Till renoveringen av min hemsida hör tillkomsten av denna bloggsida. Jag har haft och har väl fortfarande uppfattningen att skulle jag blogga skulle jag inte ha tid att skriva, men jag inser att det är få som numera inser skillnaden. Kanske finns det ingen skillnad. Hursomhelst kommer jag då och då, inte alltför sällan hoppas jag, att använda denna blogg som ett slags offentligt notisblock. Eftersom jag har ett fasligt sjå med att hålla reda på alla mina privata notisblock, jag har en hel låda med osorterade sådana, kanske det här kan bli ett sätt att få min värld att se ut som om den är organiserad. Om det är så att något av det jag här skriver får det att klia i kontaktnerverna hos den som läser så tar jag tills vidare enbart emot reaktioner via min e-post, info@rosenberg.se. Så får vi se hur det blir med tiden. Välkomna.