Krönika i Akademikern augusti 2013


När billigt inte är bäst

Att flyga idag verkar ibland för billigt för att vara sant. En flygbiljett till London kan kosta mindre än hälften så mycket som en tågbiljett till Göteborg – femhundra tur och retur mot tolvhundra senast jag kollade – och de flesta av oss undrar nog hur det kan vara möjligt, fast sällan längre än till nästa semesterresa. Vem vill betala mer än nödvändigt för i stort sett samma sak? London som London.
Ja riktigt så billigt som det står på prislappen blir det ju sällan. Till de femhundra kronorna kommer avgifter för bagage och platsreservation och naturligtvis också för mat och dryck, ibland också för ett glas vatten. 
För att inte tala om övervikt. En vän med lite för många böcker krävdes på en avgift som var flera tusenlappar högre än biljettpriset, och tvingades vända i incheckningen och hade därmed betalat sina hundralappar för ingenting. Ett visst mått av förödmjukande kommandoservice ingår dock i priset. Den som försöker klaga eller protestera får sig oftast en åthutning. Senaste besparingsåtgärden är att minska tillåten vikt och storlek för handbagaget så att allt fler ska tvingas betala för incheckat bagage.
Den förklaring lågprisbolagen själva ger till sina låga priser är att de har skalat bort administration och overheadkostnader, investerat i nyare och mer bränslesnåla flygplan, utnyttjat sina flygplan effektivare, rationaliserat och förbilligat passagerarhanteringen etc. 
Vad lågprisbolagen inte säger är att de framförallt har sparat pengar genom att kraftigt försämra villkoren för personalen. Den vanligaste och alltmer spridda metoden är att göra sig av med allt ansvar för anställningstrygghet och pensioner genom att hyra in personalen från bemanningsföretag. Bemanningsföretagen i sin tur gör sig av med allt ansvar för personerna de hyr ut genom att tvinga dem att bilda bolag och därmed själva tvingas betala sociala försäkringar och pensioner. Därtill får de hjälp att registrera sina bolag i skatteparadis där de inte behöver betala någondera. På så sätt kan bemanningsföretagen leverera personal till ett pris som i praktiken är 30-40 procent lägre än om motsvarande hade betalats ut som lön i exempelvis Sverige eller Norge. De norska och svenska skattemyndigheterna har nu fått upp ögonen för saken men det är inte säkert att de kan göra något åt den. Globalt verkande flygbolag har hela världens regler och skattesystem att spela med. Den snabbväxande SAS-konkurrenten Norwegian sägs i framtiden komma att rekrytera alla sina piloter via den här typen av kontrakt och systemet sprider sig snabbt i hela flygvärlden. De flygbolag som konkurrerar med osannolikt billiga biljetter konkurrerar också med löner och arbetsvillkor som för inte länge sedan skulle betraktats som osannolika – eller i varje fall oanständiga.   
Efter konkurshotet förra året fick flygbolaget SAS sin personal att frivilligt acceptera sämre anställningsvillkor, men mot den skrupelfria personalhanteringen hos lågprisbolagen har de ”traditionella” flygbolagen inte mycket att sätta emot så länge de inte gör sig av med sina anställda och köper tillbaka dem till lägsta pris via tidsbegränsade kontrakt med internationella bemanningsföretag. 
Priset för billigare biljetter är kort sagt billigare personal och priset för billigare personal är i växande grad exploatering och rättslöshet.
Inget av det här står naturligtvis på prislappen, men det är en kostnad vi bör känna till nästa gång vi väljer att flyga så billigt som möjligt.