Jo, medan jag funderar över bloggandets vara eller inte vara (för min egen del), kan jag inte låta bli att förundras över den enorma kreditbubbla som just nu byggs genom gratisekonomin på nätet, som ju inte är någon gratisekonomi eftersom någon i slutändan måste betala, åtminstone för det som kostar pengar att producera. Peter Wolodarski skrev alldeles utmärkt om detta i gårdagens Dagens Nyheter. Alla dessa medieföretag som satsar miljoner och miljarder på nätpublicering utan att kunna ta betalt, och alla dessa mediala produkter som nu erbjuds gratis i den märkliga förhoppningen att någon gång i framtiden kunna ta betalt för dem. Ebberöds bank framstår som en ren vinstmaskin jämfört med detta. Alltså, i förhoppningen om framtida intäkter som ännu ingen har sett och ingen ännu vet om de finns, lagrar sig gratisekonomins obetalda räkningar på hög. Och jag antar att detta ständiga gratisbloggande som jag själv nu obekymrat bidrar till, kommer att göra slut på den värld i vilken det finns ett samband mellan produktion och konsumtion, arbete och lön, insats och utdelning. Vad den delvis infantila diskussionen om nätets frihet och rätten att fildela etc, kort och gott borde handla om, är vem som ska betala gratisekonomins räkningar. Om ingen betalar dem, är det nog bara en tidsfråga innan också den här kreditbubblan spricker.