Expressen Kultur, februari 2025

Attacken mot USA

 Hur Amerikas Förenta Stater inom loppet av några veckor kunde gå från konstitutionell demokrati till laglöst presidentvälde är en fråga som kommer att uppta historiker så länge det kommer att skrivas historia. Ungefär som frågan om hur Adolf Hitler inom loppet av några veckor kunde avskaffa demokratin, förbjuda oppositionen och göra sig till Führer.

Utan att dra jämförelsen för långt är det som nu sker i USA av motsvarande dimensioner. Bara det faktum att det som hittills skett har kunnat ske, att centrala delar av USA:s federala statsapparat har kunnat attackeras, saboteras och delvis demonteras i öppen strid mot gällande lag, räcker för att beskriva det som slutet för USA som konstitutionell demokrati. Oavsett vad som sker härnäst – om, hur och när attacken eventuellt kan hejdas – så är skadeverkningarna på den amerikanska rättsstaten irreparabla. Under två veckor i januari 2025 slogs USA sönder av sin egen president, kan det komma att stå i historieböckerna.

Den överraskningsraid som Donald Trump och Elon Musk har genomfört mot den amerikanska rättsstatens bärande institutioner, skattemyndigheten, åklagarmyndigheten och den federala polisen, med utrensningar av personal och inbrott i strategiska dataregister, är inget annat än en kupp i syfte förvandla den federala statsapparaten till ett lojalt redskap i händerna på en diktatorisk president. Kuppens dimensioner blir inte mindre av att presidenten – med den republikanska senatsmajoritetens godkännande – har lyckats besätta den federala maktapparaten med ministrar och myndighetschefer vars främsta kvalifikation är att de visat sig beredda att lyda hans minsta vink och eka hans grövsta lögner.

Så har USA nu en finansminister, Scott Bessent, som glatt och villigt (och i strid med såväl lagen som sin högste tjänsteman) lämnat ut datauppgifter om miljoner amerikaners sociala och ekonomiska ställning till Elon Musks privata armé av unga datahackers, ingen av dem med befogenhet att ta del av sådana uppgifter, några av dem med starkt högerextrema åsikter.

Så har USA nu en justitieminister, Pam Bondi, som anser att Donald Trump blev bestulen på valsegern 2020 och som bara några timmar efter det att hon svurits in tillsatte en grupp som ska ”granska” alla de åklagare och poliser som medverkat i utredningarna och åtalen mot Donald Trump, liksom de ”oetiska åtalen” mot dem som deltog i attacken mot kongressen den 6 januari 2021.

Så har USA nu en försvarsminister, Pete Hegseth, som förklarat sig beredd att sätta in militär mot demonstranter (till skillnad från Trumps förre försvarsminister, Mark Esper, som vägrade).

Så har Trump för andra gången tillsatt Russell Vought som chef för det strategiska kontor inom Vita Huset, The Office of Management and Budget, som ska se till att de budgetar som antagits av kongressen omsätts i praktisk handling av presidenten. Russell Vought har inte stuckit under stol med sin uppfattning att presidenten i praktisk handling kan göra lite som han vill med kongressens budget och ”aggressivt använda presidentämbetets vidsträckta makt för att återföra makten till … det amerikanska folket”, med vilket Vought avser presidentens rätt att ta lagen i egna händer. Enligt konstitutionen är det visserligen kongressen som i namn av folket stiftar lagarna, men konstitutionen verkar inte vara något hinder i de här sammanhangen (ja, inga lagar överhuvudtaget). Snart sagt var och varannan insats i den pågående attacken är ett lagbrott. Vilket samtidigt skulle kunna vara själva syftet. Ju fler lagar som kan brytas mot utan att någon kan förhindra det, desto mer djupgående blir skadorna på rättsstaten och desto mer stärks förutsättningarna för att på dess ruiner inrätta ett rättslöst presidentvälde.

Tidigare hade ingen kunnat föreställa sig att en så radikal (och uppenbart lagstridig) utvidgning av presidentmakten skulle kunna ske till underdåniga hejarop från kongressens republikanska majoritet, eftersom ingen kunde föreställa sig att kongressen underdånigt skulle ge bort sin konstitutionella makt till presidenten. Tidigare hade heller ingen kunnat föreställa sig att konstitutionens tredje oberoende maktcentrum, Högsta Domstolen, skulle ge presidenten immunitet för alla handlingar begångna ”i tjänsten” (även brott) och därmed även den ge bort makt till presidenten. En president som fått immunitet för sina handlingar ”i tjänsten” kan rimligen åberopa immunitet också för trots mot domstolsbeslut, vilket lär bli nästa steg i förstörelseverket. Flera av presidentens påbud och dekret har bedömts strida mot konstitutionen eller lagarna eller bådadera och blockerats eller hävts av federala domare över hela USA, men det är fullt möjligt, och rentav troligt att Trump kommer att strunta i vad domstolarna säger.

”Domare och domstolar har ingen rätt att bedöma lagligheten i presidentens handlingar”, skrev vicepresident J.D. Vance i ett inlägg på X, vilket knappast kan tolkas på annat sätt än att presidenten själv har rätt att bedöma lagligheten i sina handlingar, vilket är själva definitionen av ett auktoritärt envälde. Om Trump med stöd av en knäböjande kongress och en korrumperad rättsapparat skulle trotsa domstolarna och tolka lagarna efter eget huvud, är förstörelseverket fullbordat.

I knappt 250 år varade den amerikanska republiken, kommer historikerna att kunna skriva. Sedan förstörde den sig själv.

Så hur kunde det ske? Först och främst genom att amerikanerna till president valde en person som öppet hade sagt att han skulle göra just det, förstöra republiken. Köra över konstitutionen om den stod i hans väg, göra sig till diktator första dagen, fängsla sina politiska motståndare, benåda sina politiska vänner, slå ner på kritiska medier och journalister (”folkets fiender”).

Vad grundarna av USA inte kunde föreställa sig var en sådan person skulle kunna bli vald till president. Än mindre kunde de föreställa sig att han skulle bli vald två gånger (tre gånger om han själv fått räkna rösterna). Inte heller kunde de föreställa sig att den folkvalda kongressen skulle avstå från att kontrollera presidentens makt (exempelvis genom att avsätta presidenten för ”förräderi, mutor och andra svåra brott”). Inte heller att den livstidvalda Högsta Domstolen skulle ge presidenten immunitet för vad han än ansåg sig behöva göra ”i tjänsten”, såvitt man kan förstå också bryta mot lagen.

Kvarstår frågan, varför gjorde amerikanerna på detta viset?

Jag tror de gjorde det eftersom ett av Amerikas två statsbärande partier har förvandlats till en politisk-religiös sekt, MAGA-sekten, med Donald J. Trump som sin frälsare och Führer. Det är idag en sekt stor och mäktig nog att fylla kongressens republikanska majoritet med sektmedlemmar och jasägare och förvandla kongressen till ett transportkompani för sektledaren/presidenten.  

När den franske filosofen Jean Baudrillard på 1980-talet reste i Amerika lyckades han (i likhet med sin franske föregångare Alexis de Tocqueville på 1830-talet) bättre än amerikanerna själva, sätta ord på vad slags samhälle de levde i:

Det är som om hela Amerika antagit sektens öde: den omedelbara konkretiseringen av alla frälsningsperspektiv. Mängden enskilda sekter får inte bedra oss: det viktiga är att hela Amerika är engagerat i sektens moraliska institution, i dess omedelbara krav på saliggörande, dess materiella effektivitet, dess begär efter rättfärdiggörande, och utan tvekan också dess vanvett och delirium. 

Sekter har spelat en central roll i Amerikas historia alltsedan puritanerna (fundamentalistiska protestanter) i början av 1600-talet flydde religionsförföljelserna i England för att i den nya världen grunda det nya Jerusalem. Därmed grundlades ett arv av fundamentalism som förvisso kan sägas ha inspirerat till den amerikanska formen av religionsfrihet (för varje fundamentalism en ny kyrka och ett nytt samhälle), men också till framväxten av ständigt nya politiska och religiösa sekter. Den rörelse och de opinioner som Donald Trump lyckades väcka och mobilisera hade den sekteristiska väckelsens alla kännetecken; fanatism, intolerans och verklighetsförakt. Vad den amerikanska konstitutionens arkitekt, James Madison, inte kunde eller ville föreställa sig var att en sekt (faction) skulle kunna växa sig stor och stark nog att genomtränga hela den amerikanska unionen, pervade the whole body of the union, kortsluta maktdelningen och bana väg för ett tyranniskt styre.

Men nu har det skett. En sekt har genomträngt hela samhällskroppen och banat vägen för ett tyranniskt styre.

I skrivande stund fortgår förstörelseverket obrutet. Den ena bärande väggen efter den andra i det amerikanska konstitutionsbygget slås sönder; lagar, domstolsbeslut, institutioner, traditioner och relationer förtrampas med chockerande lätthet.

Vad som kommer att resa sig ur ruinerna av det federala USA vet ännu ingen.

Vad jag befarar är splittring, sönderfall och en de facto upplösning av unionen.

En diktatorisk president kommer att ha makten att söndra USA, inte att härska över det, än mindre att bygga upp det igen.

Det är illa nog, såväl för USA som för resten av världen.