Godmorgon världen, Sveriges Radio P1, 18 12.2022  

Den stora elfelräkningen

”Glöm aldrig att din elräkning är deras fel”, löd rubriken på en debattartikel i Expressen häromveckan. Inte helt förvånande var debattören en stark förespråkare av kärnkraft och skulden för att våra elräkningar i vinter kommer att gå genom taket lade han entydigt på vad han kallade ”den forna vänsterregeringen”, som hade begått det stora felet att försvåra för kärnkraften och underlätta för vindkraften. ”När vi fryser, när vi avstår en dusch och när vi betalar våra elräkningar – då är det faktiskt deras fel på riktigt”, skrev debattören.

Det är möjligt att debattören har rätt. Att om inte ”den forna vänsterregeringen” för snart tio år sedan hade fattat det ena eller andra beslutet, så hade vi kanske idag haft mera kärnkraft och därmed möjligen kunnat hålla elpriset nere en smula, även om vare sig det ena eller andra är helt säkert. Elpriset är inget Sverige numera självständigt råder över och vi är inte de enda i Europa som den här krigsvintern kommer att få se våra elräkningar gå genom taket. Och vad gäller kärnkraften så kan kanske påpekas att i Europas största kärnkraftsland, Frankrike, står nära hälften av de 56 kärnreaktorerna just nu stilla på grund av delvis oplanerat reparations- och underhållsarbete, med påföljd att, när det som minst passar sig, har Europas största elexportör blivit elimportör.

Fast när jag i ett inlägg på Twitter påpekade att också kärnkraften kan vara en sårbar energikälla, fick jag till svar en uppsjö bilder på trasiga vindkraftverk och kommentarer i högt tonläge om hur svag och opålitlig vindkraften var jämfört med den starka och stabila kärnkraften, och återigen att det var den ”forna vänsterregeringen” eller något liknande vi hade att tacka för de höga elräkningarna och de kalla duscharna.

Vilket om inte annat visade hur starkt politiserad eller ideologiserad energifrågan har blivit. Kärnkraft har på något sätt blivit höger, och vindkraft på något sätt vänster. I Tidöavtalet beskrivs kärnkraften i långt mer positiva ordalag än vindkraften, vilket väl får ses som en del av det sk paradigmskiftet.

Det kan annars vara värt att påminna om att de första käpparna i hjulen för det en gång mycket ambitiösa svenska kärnkraftsprogrammet sattes av statsministern i den första borgerliga regeringen i Sverige på 44 år, Torbjörn Fälldin, som i valrörelsen 1976 satte sitt samvete i pant på att han inte skulle medverka till laddningen av fler reaktorer och lovade att avveckla kärnkraften till 1985.

Det ledde så småningom till att den borgerliga regeringen sprack och att vi på våren 1980, efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg, fick en folkomröstning om kärnkraften där också det mest kärnkraftsvänliga alternativet – linje ett som det hette – innebar att kärnkraften skulle avvecklas ”i den takt som var möjlig” med hänsyn till energiförsörjningen – och att ingen ny kärnkraft skulle byggas.

Vilket också blev vad som beslutades med stor politisk majoritet.

Sedan dess har förutsättningarna för energipolitiken minst sagt förändrats. Idag vet vi saker som vi inte visste igår. Exempelvis visste vi inte då hur snabbt och radikalt vi skulle behöva minska utsläppen av växthusgaser för att förhindra en katastrofal förändring av klimatet på jorden. Ännu mindre visste vi att Europa vintern 2022 skulle drabbas av en akut energikris till följd av ett krig som bara året innan hade verkat otänkbart.

I ljuset av vad vi nu vet, framstår Tysklands beslut att göra sig starkt beroende av rysk gas naturligtvis som ett misstag, och därmed också beslutet att efter kärnkraftsolyckan i Fukushima snabbavveckla kärnkraften, och allt detta tål naturligtvis att med facit i hand diskutera och kritisera och kanske utkräva något slags ansvar för.

Men misstag, också stora misstag, kommer alltid att göras, också av dem som idag talar sig varma för kärnkraften på bekostnad av vindkraften.

Vad som verkade rätt igår, kan se ut som misstag i morgon.

Kanske också Frankrikes val att göra sig så starkt beroende av kärnkraften.

Vilket är ett skäl att inte politisera och ideologisera en akut energikris som vi måste försöka hantera utifrån de förutsättningar som nu gäller, och där det inte hjälper det minsta att tala om vems fel det var igår att elräkningen går genom taket idag.