Krönika i Godmorgon världen den 5.6.2011

Lögnens lockelse

 En av de många illavarslande berättelserna från kriget i Ukraina är sonen som förgäves försöker övertyga sin far om vad som pågår. Sonen är i Kiev med sin familj och fadern är i Ryssland och tror honom inte. Fadern tror mer på den ryska statspropagandan än på sin egen son.

Sedan dess vet vi att fadern i Ryssland inte är ensam.

Att en majoritet av ryssar fortfarande väljer att tro mera på Putins propaganda än på något annat.

Och därmed att det också i vår tid, med det digitala nätets till synes gränslösa möjligheter att dokumentera och kommunicera vad som faktiskt pågår, fortfarande är fullt möjligt att etablera propagandalögnens herravälde i ett enskilt land. 

Ungefär som i Storebrors Oceanien i George Orwells 1984.

Vilket betyder att jag hade rejält fel när jag i en betraktelse för tjugotvå år sedan påstod att Orwells framtidsdystopi inte längre var möjlig, eftersom jag inte längre trodde att någon enskild makt längre skulle kunna centralisera och styra informationen på det sätt som förutsattes i Orwells värld. ”Den enskilda människans horisonter och nätverk har öppnats för att rimligen aldrig mer kunna slutas”, skrev jag då.

Det skulle jag inte göra idag.

Först och främst därför att jag idag har sett att det är fullt möjligt för en Putin eller Xi Jinping att ta kontroll också över den digitala kommunikationen, censurera den, sabotera den, och utnyttja den för att styra människors tankar och handlingar på ett sätt som Orwell nog knappast kunde föreställa sig. Idag vet jag också mer än nog om den digitala kommunikationens förmåga att stänga människors horisonter istället för att öppna dem, att skapa miljontals filterbubblor och ekokammare där de mest verklighetsfrämmande föreställningar om vad som pågår kan bli bekräftade, förstärkta och manipulerade.

Idag har jag också sett hur den digitala kommunikationen kan göra det svårare att skilja på verkligt och overkligt, på sant och falskt, och därmed svårare att veta vad som pågår, och därmed lättare att etablera ett lögnens herravälde över allt och alla.

I Orwells värld upprätthålls lögnens herravälde av Storebrors tankepolis, så att ingen ska komma på tanken att tänka själv.

I de digitala bubblornas värld blir vi lätt våra egna tankepoliser, eller snarare, bygger våra egna tankefängelser bakom murar av misstro och misstänksamhet. Vem som skapar bubblorna och i vilka syften, är inte alltid lätt att veta. Vad vi vet är att de gjort det allt lättare för lögner och propaganda att påverka vår verklighetsuppfattning.

Ett annat problem med min gamla betraktelse över Orwell, när jag läser den i ljuset av det som nu pågår, är att jag underskattade lögnens makt över tanken.

Vår inbyggda förmåga att bedra oss själva.

Lögnens lockelse, om man så vill.

Kanske trodde jag att nittonhundratalets totalitära lögnimperier med sina katastrofala konsekvenser för människor och samhällen, för alltid hade lärt oss en läxa, hade gjort oss mer vaksamma, mer självkritiska, mer immuna.

 Men idag vet vi att det inte krävs en Putin eller en Xi Jinping med tillgång till en auktoritär stats propagandaapparat för att få miljoner människor att tro på de grövsta av lögner och förneka de mest uppenbara av sanningar.

Idag vet vi att det räcker med en Trump.

Idag vet vi att också i ett demokratiskt samhälle där människor har rätt att fritt kommunicera med varandra kan lögnen ta makten.

Den 26 april 1933, bara några månader efter det att Hitler hade tagit makten i Tyskland, och den nazistiska propagandan mot judarna hade börjat gå från ord till handling, publicerades i en rad svenska dagstidningar ett upprop från företrädare från den svenska kristenheten.

”Tiden måste användas”, hette det.

”Ännu är icke massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.”

Jag tror tiden måste användas nu också.

Av alla hot mot mänskligheten, och de är onekligen några stycken, är vår tilltagande oförmåga att skilja lögn från sanning det kanske mest djupgående eftersom det urholkar vår förmåga att kommunicera med varandra, och därmed vår förmåga att veta vad som pågår, och därmed vår förmåga att påverka det.

Där lögnen segrar är vi alla förlorare.